Jag tycker nästan det finaste med teater är de där små betydelsefulla ögonblicken, som sen bara finns kvar i minnet. Kanske som en känsla. Ett blickutbyte mellan två personer, en paus, en antydan till ord som inte sägs kan berätta så mycket.

Jag vill spela den typ av teater jag själv gillar att se. Den som vågar växla mellan det precisa och det kaotiska, det spröda och det brutala. Jag vill bli omkullkastad av en replik, omskakad av en form, drabbad av en situation jag känner igen. Provocerad, nyfiken, överraskad, arg eller euforisk.

Jag är impulsiv men noggrann, och med en stor kärlek till den skrivna texten, och berättelsen genom kropp och röst kastar jag mig ut i det osäkra magiska.